Jag känner på mig att det hära kommer bli ett knasit inlägg som kanske är svårt att förstå om man inte känner mig och vet hur allt ligger till just nu. men jag måste i allafall ta och skriva av mig riktigt ordentligt idag för allting kommer ikapp mig känns det som.

Varje dag tänker jag och funderar över vad mina vänner håller på med, speciellt en av dom den den personen som kanske står mig närmast. Jag tänker på vad droger gör med folk och hur fel allting blir av droger, hur mycket det förstör. I min familj har det alltid varit mycket droger, "snack om droger".

Min mamma har aldrig hållit på med droger så ni får inte tro något sånnt, men hon har alltid haft pojkvänner som har hållit på med droger eller varit alkholister.
Jag har inte direkt mått dåligt över det när jag var liten, förutom när dom stack och mamma blev ensam och ledsen. Jag visste ju inte att det var droger som var inblandade när de gällde mammas så kallade pojkvänner.

Jag ställde alltid upp och tröstade min mamma när en kille hade stuckit och hon var jätte ledsen. Men om jag hade vetat då att de handlade om droger så hade jag inte stöttat eller hjälpt, för nu när jag är äldre så förstår ja vad droger gör med människor. Jag älskar min Mamma mäst av allt i hela världen och hon är en underbar person och jag kan tänka mig att det är svårt att vara mamma ibland. och alla människor gör fel ibland det vet jag, men om de blir samma misstag igen det tål jag inte.

Jag har alltid dragits till personer som har drogproblem eller har haft, jag vet inte varför men de kanske har någonting med mamma att göra. Min bästavän håller på med droger och han har varit min bästavän i 4år och verkar inte sluta med droger. Jag försöker att få honom att sluta och jag hoppas att han ska göra det för man vill inte vara orolig varje dag över honom men även om ja skulle sluta umgås med honom och sätta stopp. Så skulle jag ju aldrig kunna sluta tänka på honom.

Ja menar han är ju endå min bästavän som jag älskar så sjukt mycket en person som betyder så jävla mycket för mig, han har ju alltid funnits dära för mig. Så jag tänker om jag backar nu fast jag har gett honom så många schangser, jag kanske gör fel? Jag kanske är en dålig person om jag gör så. Men jag vill inte se han dö av drogerna för om han inte slutar så kommer drogerna ta hans liv. Jag vet det och han tycker antagligen att jag är en dålig person nu när jag skriver det hära och töntig. Men grejjen är den att jag vet vad jag snackar om, jag har förlorat personer förut på grund av droger.

Folk som håller på med droger blir kännslokalla och egoistiska, det vet jag verkligen och de är så synd att se hur ungdommar "röker på" idag för att de är en skön grejj. Det börjar så sen går de över till tyngre saker, det vet jag och jag ser det runt omkring mig varje dag hur mina vänner sakta försvinner bort till sen egna "sköna" lilla värld. Sen står jag där och bara är ledsen och förtvivlad för jag inte kan göra någonting.

Jag har så mycket jag vill skriva om så ja vet inte vad ja ska fortsätta med ja kommer skriva om drogerna sen..

24 oktober träffade jag en person jag trodde att de skulle vara jätte pinsamt och jobbigt att träffa, eftersom vi aldrig hade träffats när vi träffades den dära dagen. Det är ju alltid pinsamt att träffa personer i början. Jag var så nervös kommer jag ihåg, ja va helt vimmsig och panikslagen när ja skulle träffa dig. Men sen när du kom fram och kramade mig så hade vi helt plötsligt så mycket att prata om, fast det var aldrig någonting viktigt. Vi hade ju bara pratat i telefonen, men redan första gången vi pratade så snacka vi i 3 timmar. du gjorde mig så glad när jag pratade med dig, vi bara skrattade hela tiden. Jag började bli intresserad redan första dagen jag var med dig och det är verkligen inte likt mig, ja blev rädd för mina egna kännslor. Allting var så nytt och anorlunda och för varje dag som jag var med dig så växte känslorna och blev starkare och starkare. Det enda vi gjorde varje dag var att mysa kolla på film och prata, vi kunde prata flera timmar. Första natten jag sov hos dig så pratade vi hela natten till klockan 10 på morgonen.Jag märkte direkt att du skulle vara speciell och betyda mycket för mig både då och i framtiden. Vi började tycka om varandra och allting var bra, vi blev tillsammans men allting gick så fort. Vi var med varandra alldeles för mycket och de gjorde väll att allting blev fel, men saken är den att jag skulle aldrig trötta på dig eller sluta tycka om dig. Men det tog slut i allafall och de gjorde så sjukt ont, de gör ont fortfarande speciellt när jag skriver det hära just nu. Innan jag träffade dig så tog jag aldrig hand om mig själv, jag lät andra utnyttja mig på fel sätt som jag inte skulle ha gjort. Du ändrade mig och fick mig att se anorlunda på saker, du ändrade mig och fick mig att tycka om mig själv på bara några månader. Du har hjälpt mig så mycket så du skulle aldrig förstå om ja änns försökte berätta och förklara hur mycket du betyder för mig. Om du läser det hära så kommer du kanske tvivla på mina ord, men det är sant allting precis varenda ord. Sanningen är den att jag aldrig har kännt såhära för någon person i mitt liv det skrämmer mig fortfarande, det är fortfarande nytt för mig att tycka om,vara kär i någon. Jag älskar att vi kan vara vänner för de betyder så mycket, för jag vill inte förlora en person som har hjälpt mig så mycket som du har gjort. Du har stöttat och funnits dära som ingen annan har gjort och jag litar på dig till tusen procent, för jag vet att allting jag säger till dig stannar hos dig och inte kommer ut till någon annan. Det är därför det är så svårt för mig att glömma dig och allting underbart tillsammans med dig, Det är svårt för att du betyder så mycket. Det är svårt för att du har hjälpt mig så mycket.Jag är så tacksam över att ha dig, ja skulle aldrig kunna tacka dig nog för vad du gjort för mig.
Du har hjälpt mig att älska de mest världefulla i hela världen du har hjälpt mig att älska livet som jag aldrig gjort förut.