Jag vet inte vart jag ska börja, måste i allafall skriva av mig det va ett tag sen nu.
Men ja vet inte hur ja ska skriva för att de ska bli rätt och inte låta helt fel.
Jag vet att de ja gjorde va fel, eller igentligen var det inte fel men ja förstår hur de måste ha kännts för dig eftersom du har gjort exakt samma sak mot mig.
Jag försökte glömma de du gjorde och bara tänka på oss, ja kunde ge upp allt för dig.
När ja gjorde samma sak så ångrade jag mig så sjukt mycket.
Var ledsen hela tiden och bara funderade på hur ja skulle berätta de för dig, och allt ja ville var att du kunde förlåta mig precis som ja gjorde mot dig.
När ja väl berättar de så blev allting fel, helt fel.
Du kunde inte förlåta mig för de ja gjorde "du skulle bara tänka på de osv",men du påstår att du tycker o mig och allt. Jag kunde se förbi de du gjorde för ja tycker om dig så mycket och bara ville vara med dig hela tiden, och om du tycker om mig så mycket som du säger så skulle du kunna se vidre när de gäller oss också.
Du säger att allt du sagt är sant osv men ja vet ju inte vad ja ska tro, ju mera ja tänker på de (vilket är hela tiden) så får ja bara fram att om ja kunde så borde du kunna. För om man tycker om någon tillräckligt mycket så jobbar man med problemen, inte flyr ifrån dom.
Jag ville inte vara utan dig, ja ville vara med dig hela tiden för mina känslor var så sjukt starka.
Jag vet inte änns vad det är som gjort att de blivit såhär, för du berättar inte du påstår att du inte vet själv.
Jag saknar och tänker tillbaka hela jävla tiden, ja blir totalt galen snart har aldrig aldrig aldrig haft de så jobbigt att glömma någon. Brukar kunna stänga av och tänka på annat, men nu går de faan inte. Tänker hela tiden, skulle de varit anorlunda om de dära inte hänt, skulle allting vara bättre då. Men jag kan inte göra någonting ogjort hur mycket jag än hoppas och vill så kan jag inte det.  allt känns så fel för, Jag mår bra när jag är med dig.
Jag blir glad av att vara med dig, jag kan inte låta bli att le när du ser på mig. Ingenting har fått mig att må så bra som du, en person som jag bara kännt i någon månad har redan lämnat ett så stort avtryck och ja kommer aldrig glömma, jag vill inte änns glömma. Jag kan inte sluta hoppas men jag vill sluta hoppas, för ja vet att ja bara är dum mot mig själv när jag inte gör det. Men ja kan ju samtidigt inte ro för att jag älskar att vara med dig så mycket.