som det är nu.
Jag vill sköta skolan men det går bara inte, det är så sjukt jobbigt att komma dit.
Vet inte varför men när jag väl är där så går det bara inte att gå in på lektionerna.
Skit jobbigt, hur mkt jag än försöker så känns det bara som att varje gång jag går dit så vill jag bara hem.
Jag hör inte hemma där, jag hör inte hemma någonstans.
Ingen fattar hur det är för mej när det gäller skolan, varken lärarna lr mamma.
Jag försöker men när jag sätter mig på en lektion så kan jag bara inte sitta still, blir så himla uttråkad, lr det kanske inte är rätt ord att använda. men det känns som att jag inte kan sitta still, och i varje jävla skola som jag går i så blir det möte på möte, om hur jag inte sköter mig.
Men jag vill ju men jag får aldrig den hjälpen som jag behöver.
Jag behöver nästan hjälp med att komma in på lektionen, det är jobbigt att byta skola och att inte ha någon att umgås med. Det känns skit att vara så jävla blyg så jag knappt vågar prata med folk, fast det är folk jag kännt förut som jag tappat kontakten med. Men som jag vill lära känna igen, men jag vet inte hur jag ska säga,göra, lr bete mig.Hade bestämmt mig att klara upp allt och börja sköta mig nu i skolan, sen hände det massa saker i sommar som gör att det bara inte funkar. jag funderar nu på att kanske börja iv för att börja om, men det kommer väll inte funka det heller. Jag vill ju helst inte hoppa av helt, men jag funderar på det.
någon som känner det samma?!.
/M.
Vet precis hur du känner orkar inte riktigt förklara hur de ligger till och allting för mig men jag vet hur de är man vill inte hoppa av men ändåså vill man de jag va med på uppropet mamma följde med till skolan första dagen och ja blev skit pepp på andra skoldagen men de funkade fan inte kom inte utanför dörren ens och nu sätter dom såna krav på mig ja vill ju gå i skolan för att få en utbildning men jag har inte orken till de. gävle tjej 16 år hehe.