känslan Släpper sakta men säkert,vill bara få ett slut på det hela.
Allting kommer lösa sig jag känner det på mig, Jag drar mig själv upp och lever i nuet.
Det kunde hänt vem som hällst, men ibland kommer tankarna tillbaka och skaver så sjukt hårt.
mestadels på kvällarna jag ska kämpa mig igenom det hära, fast jag aldrig kommer glömma det.
Men rädslan kanske försvinner till en del, Jag kommer kunna vara mig själv igen.
Jag är nästan där och jag ska visa dig att du inte fick schangsen att förstöra mitt liv, Jag är en sån mycket bättre person än dig och du är psykiskt sjuk inte jag. Du ska inte få förstöra någonting, jag kämpar mig upp igen utan problem.

Mary belongs to the words of a song. I try to be strong for her, try not to

be wrong for her.But she will not wait for me, anymore, anymore. Why

did I say all those things before? I was sure.(She is the one), but I

have a purpose, (she is the one), and I have to fight this, (she is the

one), a villian I can't knock down. I see your face with every punch I

take, and every bone I break, it's all for you. And my worst pains are

words I cannot say, still I will always fight on for you. Mary's

alive in the bright New York sky, the city lights shine for her, above them

I cry for her. Everything's small on the graoud below, down below. What

if I fall, then where would I go, would she know? (She is the one), all

that I wanted, (she is the one), and I will be haunted, (she is the

one), this gift is my curse for now. I see your face with every punch I

take, and every bone I break, it's all for you. And my worst pains are

words I cannot say, Still I will always fight on for you. Fight on for you.

Det kommer aldrig bli vi igen det har jag redan fattat, men kompisar kommer vi alltid att vara, hm kanske..
Synd att de blev såhär för ja tyckte verkligen om dig, men de är som de är nu och de går inte att fixa skiten.
det är redan försent för mycket misstag på så lite tid.
men vi måste vi sluta bry oss också vad den andra personen gör, svårt men så äre om vi någonsin ska kunna vara vänner.  Vi måste sluta med alla söta ord osv för de funkar inte så, för så pratar man inte till vänner.
Jag lägger av med allt redan nu, vänner visst de kommer vi säkert kunna vara men umgås, de vet ja inte om vi kommer kunna göra. Skulle du verkligen tycka att de skulle kännas bra? Jag vet inte vad ja ska tycka.
När du skrev de dära till mig igår så försvan känslorna på två sec, blev så jävla arg.
Kommer nog aldrig kunna får tillbaka dom heller vilket är bra nu när vi bara ska vara vänner och inget mera.
Jag e fortfarande förbannad fast ja snackade med dig efteråt, så sjukt onödiga saker ja vet redan allt det dära som du snackade om. Jag är förfan inte dum, men jag vet också att jag inte bryr mig ett skit heller om bilderna och vad folk tycker. "folk kommer tro att du är en Lösaktig jävla brud", alla som känner mig vet att jag inte är precis som du och annars får väll folk ta reda på vilken person jag är. Folk kan gärna få gå runt och ha fördommar världen är uppbygd så bara för att folk är dumma i huvudet. Du kommer säkert bli piss sur på mig nu och de får du bli också för helt ärligt så orkar ja inte bry mig mera.
Tack för att du skrev de dära de hjälpte mig att släppa känslorna!

Jag vet inte vart jag ska börja, måste i allafall skriva av mig det va ett tag sen nu.
Men ja vet inte hur ja ska skriva för att de ska bli rätt och inte låta helt fel.
Jag vet att de ja gjorde va fel, eller igentligen var det inte fel men ja förstår hur de måste ha kännts för dig eftersom du har gjort exakt samma sak mot mig.
Jag försökte glömma de du gjorde och bara tänka på oss, ja kunde ge upp allt för dig.
När ja gjorde samma sak så ångrade jag mig så sjukt mycket.
Var ledsen hela tiden och bara funderade på hur ja skulle berätta de för dig, och allt ja ville var att du kunde förlåta mig precis som ja gjorde mot dig.
När ja väl berättar de så blev allting fel, helt fel.
Du kunde inte förlåta mig för de ja gjorde "du skulle bara tänka på de osv",men du påstår att du tycker o mig och allt. Jag kunde se förbi de du gjorde för ja tycker om dig så mycket och bara ville vara med dig hela tiden, och om du tycker om mig så mycket som du säger så skulle du kunna se vidre när de gäller oss också.
Du säger att allt du sagt är sant osv men ja vet ju inte vad ja ska tro, ju mera ja tänker på de (vilket är hela tiden) så får ja bara fram att om ja kunde så borde du kunna. För om man tycker om någon tillräckligt mycket så jobbar man med problemen, inte flyr ifrån dom.
Jag ville inte vara utan dig, ja ville vara med dig hela tiden för mina känslor var så sjukt starka.
Jag vet inte änns vad det är som gjort att de blivit såhär, för du berättar inte du påstår att du inte vet själv.
Jag saknar och tänker tillbaka hela jävla tiden, ja blir totalt galen snart har aldrig aldrig aldrig haft de så jobbigt att glömma någon. Brukar kunna stänga av och tänka på annat, men nu går de faan inte. Tänker hela tiden, skulle de varit anorlunda om de dära inte hänt, skulle allting vara bättre då. Men jag kan inte göra någonting ogjort hur mycket jag än hoppas och vill så kan jag inte det.  allt känns så fel för, Jag mår bra när jag är med dig.
Jag blir glad av att vara med dig, jag kan inte låta bli att le när du ser på mig. Ingenting har fått mig att må så bra som du, en person som jag bara kännt i någon månad har redan lämnat ett så stort avtryck och ja kommer aldrig glömma, jag vill inte änns glömma. Jag kan inte sluta hoppas men jag vill sluta hoppas, för ja vet att ja bara är dum mot mig själv när jag inte gör det. Men ja kan ju samtidigt inte ro för att jag älskar att vara med dig så mycket.